Nordsvensken – ett kulturarv

Den nordsvenska hästen är ett kulturarv som har utvecklats i Sverige. Rasen kommer ursprungligen från de skandinaviska arbetshästarna men har sedan dess gjort en enorm utveckling vad gäller genskaper, utseende och användningsområden för människan.

Rasen går under typen kallblodhäst och blandades i början ofta med andra raser för att nordsvensken i sig ansågs vara för lätt i typen. Men sedan insåg man värdet av att ha en inhemsk ras och från år 1890 började man aktivt avla för att utveckla just nordsvensken och göra den renrasig. Rasen utvecklades då som en aktiv hästras med en eftertraktad dragförmåga och en kompakt kroppsbyggnad.

En bra bit in på 1900-talet började man istället att dela upp rasen i två kategorier, nordsvensk brukshäst och den nordsvenska travhästen så kallad kallblodstravare. Travaren har avlats fram för att vara något lättare i typen med ett större och snabbare travsteg för att kunna konkurrera på travbanan. Brukshästen däremot är en lämplig familjehäst med allroundegenskaper. Hästen lämpar sig för alla typer av körning men också inom flera grenar som ridhäst så som hoppning och westernridning. Rasen har också blivit populär för turridningar då den har lätt för att ta sig fram i svår terräng, över stock och sten men också genom djup snö och har dessutom en kroppsbyggnad och styrka som gör att de även klarar av att bära upp de längre och tyngre ryttarna.

Temperamentet anses ofta som gott varför rasen också kan lämpa sig för ryttare i alla åldrar men även funktionshindrade.

Då rasens ursprungliga användningsområden inom jordbruket har ersatts med maskiner idag så är tyvärr den nordsvenska hästen listade som en hotad svensk ras och man oroar sig för att rasen ska dö ut.